Tillbringade förmiddagen tillsammans med bortåt 300 lärare och några politiker på konferensen ”Lärande på hållbar väg”. Maria Gehlin inledde med sedvanligt framhållade av Falu förträfflighet.  Germund Sellgren från WWF, Gittan Matsson, miljösamordnare på skolförvaltningen och initiativtagare till konferensen, samt P-O Ottosson från Undervisningsdepartementet inledde den substantiella delen av konferensen. Germund talade ledigt men utan överraskningar för den som är hyfsat insatt. Gittan blir mer filosofisk för varje gång jag hör henne. Enligt henne kommer välinformerade, jämställda och demokratiskt lagda människor, som ju den svenska skolan kan fostra, helt enkelt att fatta hållbara beslut. Hoppas hon har rätt i sin mycket vida definition av hållbarhet! Jag är lite rädd att intressemotsättningar måste uppmärksammas mer.

Så följde en timme med gruppvisa inspirationsövningar. Själv valde jag att lyssna på hur Hosjöskolan syr tygkassar och hjälper schimpanser. Det blev verkligen inspirerande.

Men allt detta bleknade inför Stefans Jarls både känslo- och faktamätta anförande, då och då förstärkt av avsnitt ur hans filmer. Omfattningen av den kemikaliearsenal som vi utsätts för är något vi vanligen förtränger, likaså hur lite vi vet om följderna. Jarl bröt igenom förträngningen. Han påpekade också hur ointresserad alliansregeringen är. Den har dessutom gjort saken värre genom att sänka skatten på konstgödsel och därigenom öppna för mer kemikalier.

Jag lämnade mötet med en viss förtvivlan, men med större övertygelse än någonsin om hur nödvändigt det är att handla KRAV-märkt och att byta regering.

Richard Holmqvist

I våras kontaktade jag vårdcentralen för att höra vad jag skulle kunna få för hjälp med mina än så länge måttliga hörselproblem. Efter några frågor om jag verkligen ville ha hjälp, dvs kunde tänka mig hörapparat (otänkbart för många, sa hon) skrev sköterskan en remiss till hörcentralen på Falu lasarett.
I går var jag där. Jag fick vänta drygt 5 minuter. Under den tiden läste jag en tidning för hörselskadade. Intressant läsning! Bl a fick jag veta att många landsting smyghöjt kostnaderna för handikapphjälpmedel genom att avgiftsbelägga delmoment som tidigare varit gratis. Som politiker borde jag läsa den här sortens tidningar oftare, insåg jag. Efter dessa väl använda minuter började en mycket kompetent och grundlig undersökning. Resultatet blev en tid i slutet av september för utprovning av hörapparat redan i september. Vilken skillnad sedan min mamma började höra illa! Åratal av väntan, när åtgärderna inte fungerade ytterligare år av väntan gjorde då att hon aldrig fick någon verklig hjälp. Jag gick därifrån riktigt uppiggad. Sjukvården är inte alltid så usel som den utmålas. Ibland är den riktigt bra, och den har i åtminstone det här avseendet blivit mycket bättre än förr!
Richard Holmqvist

Ola Wong i Svenska Dagbladet (av alla tidningar)
satte i går huvudet på spiken när gäller alla galna privatiseringar som genomförts.
Läs http://www.svd.se/opinion/kolumnister/olawong/reform-skapad-av-blind-ideologi_5078649.svd !
Richard Holmqvist

FREDRIK REINFELDTS LEDARKAPACITET (Del 2)

Av Erik Eriksson

En del kan tycka att mina inlägg i ämnet ovan är rikspolitik bara, eller? Men i går (30/7) kom ett inlägg i DD om försvaret, som borde beröra oss alla.

Där lägger försvarsminister Sten Tolgfors ut texten om det nya försvaret, fr o m 2011-01-01, bestående av yrkesmilitärer. Det som stör mig mest är hans utläggningar om att Sverige ska ha ett försvar som möter konflikter redan UTANFÖR våra gränser. Svenska soldater ska alltid stå klara för INTERNATIONELLA insatser. Och vi ska SAMARBETA med andra ÖSTERSJÖSTATER.

I klartext måste ju detta betyda medlemskap i NATO, fortare än kvickt. När man betänker situationen i Afghanistan låter det som en satsning på ett nytt 30-årigt krig, en ”lagom” satsning på ny svensk imperialism, vi vill bli en stormakt igen!

Vill vi det? Vart har Mp:s förslag om ett slags civilplikt för att hjälpa till med civila insatser tagit vägen? (Göran Greider talar förresten om något liknande i sin senaste bok.)

Vad är förfärligast? Kanske att Carl Bildts ”VÄRLDS-BILDT” har fått bli så dominerande – detta har ju varit i hans säck innan det kom i Stens påse. Eller att denna CARL borde stå inför rätta för Lundin-affären m m, långt bort från alla maktpositioner? Eller att detta riskerar att dra in oss alla i terror och mot-terror?

(Med ett förflutet som FN-soldat på 70-talet kan jag inte låta bli att ta del av information från det som pågår i Afghanistan. Jämförelsen säger mig att dagens insats är TOTALT FEL. Kulor – om än svenska – gör bara ont värre. Terrortendenser kommer man i stället åt via hjälp mot svält och fattigdom.)

Olof Palme borde rotera i sin grav över detta. Och hur kunde politiken tippa över så fullständigt? Jag vill uppmana alla – inför det kommande valet – att VERKLIGEN FÖRSÖKA se vad det tongivande regeringspartiet gör bakom sin glättade fasad. Dess mål är att skapa en helt NY VERKLIGHET i Sverige. I denna strävan passar det som hand i handske att man har Sverigedemokraterna som ett svart skynke, för att avleda uppmärksamheten från det man själva syftar till.

Om dessa är Reinfeldts egna idéer, eller om han bara är en ”front man”, måste han själv visa. Den som har anlag för konspirationsteorier kan rota vidare i partiledarens skräckkabinett. I hans riksdagsgrupp – och i justitieutskottet – sitter en man vid namn Antti Ahvsan. Han har rykte om sig att – via ordförandeskap i en rad kommunala bolag – regera sin hemkommun som sitt eget storbolag. Enligt (bl a) TV:s ”Storforum” ett förträffligt sätt att skapa korruption.

Antti Ahvsan är samtidigt den man som förre DN-journalisten Sven Anér – i sin bok – anklagar för att vara Olof Palmes mördare. Kanske inte sant? Men det politiska arvet, från A till B till F: Ahvsan, Bildt, Fredrik Reinfeldt borde få oss att ifrågasätta denna statsledning, dess politik, mål och långsiktiga syften.

FÖRE den 19 SEPTEMBER.

PS. Detta är en första version. Kom gärna med synpunkter! DS. (EE)

HUR KAN FREDRIK REINFELDT VARA EN BRA LEDARE? (Del I)

Av Erik Eriksson

Frågan om Reinfeldts ledarskap förtjänar att ställas. Fyra ministrar har avgått ur hans regering och flera kommer att följa. En sådan dålig koll på vem man tar med i sitt kabinett tyder inte på gott ledarskap. Carl Bildt är redan nästa ”fall”. I själva verket är hans oljeaffärer och Reinfeldts underlåtande att ta tag i dess implikationer fröet till en katastrofal – internationell – skandal för Sverige. Väljarna måste få alla papper på bordet före den 19 september!

När Carl Bildt utnämndes till utrikesminister stod det snart klart att han suttit i styrelsen för Lundin Oil (numera Lundin Petroleum) 2000-2006. Bildt lämnade då styrelsen och sålde sina aktier, naturligtvis en lukrativ affär.

I korthet kan sägas att denna affär är allt annat än lukrativ för befolkningen i Sudan. Lundin Oil, tillsammans med andra oljebolag, har stor del i de tragedier som utspelats i oljerika delar av landet. Det blir allt klarare att dessa bolag har samarbetat med Sudans regering och militär för att rensa undan människor och byar så att oljeborrning skulle bli möjlig. Hur stor del detta har i tragedierna i södra Sudan och Darfur är svårt att uppskatta.

ECOS är en organisation som försökt göra detta. Förkortningen står för European Coalition on Oil in Sudan, som kommit fram till tusentals dödade, skadade och fördrivna människor. Och här kommer en tankeställare för Fredrik Reinfeldt:

Den 11 november 2008 överlämnades ECOS rapport om oljan och dess roll i Sudan till Sveriges Utrikesdepartement, vars chef heter Carl Bildt. Det är en första genomgång på totalt 84 sidor. Bildts departement har suttit på denna rapport i över 1 ½ år. Varför? – Kanske för att åklagarens förundersökning borde ha kommit igång redan då. Och då hade väljarna vetat mycket mera nu!

Men – om den politiska viljan finns, kan man göra något: Detta borde dras inför Riksdagens konstitutionsutskott. Varför gömdes rapporten undan? Visste Fredrik Reinfeldt om den? Om han kände till den och ändå inte begärde fram den, är det något ytterst graverande för honom.

Internationella reaktioner har redan kommit, från EU-håll, human Rights Watch, Amnesty International med flera. I augusti är semestrarna över. Vi väljare ska inte behöva vänta i tre (3) år, som sägs vara den tid en rättsprocess tar. Reinfeldt och Bildt – upp till bevis!

PS. De tidningar/medier jag skickat detta till är verkligen sega med publiceringen. Det verkar som rädslan för att attackera Bildt är mycket stor.
Är det någon som förstår det? Nyheten om ECOS-rapporten borde vara superviktig!DS.(EE)

En lavskrika flyger som en flygande eldslåga från gran till gran, en misstänkt varglya visar sig vara ett grävlingsgryt, fyra tjäderägg ligger prydligt i en ring under kjolen på en yvig gran, en gammal asp ser ut att vara klädd med murgröna – lunglav! Har just kommit tillbaka från tre dagar i skogen tillsammans med femtiotalet skogsälskare, deltagare i Forskningsresan i Naturvårdens utmarker. Härliga minnen från artrik gammelskog, men också mil efter mil på skogsbilvägar genom kalhyggen som aldrig tar slut, kalhyggen fulla med stora avskalade stenblock och djupa körskador och stubbar efter tvåhundraåriga tallar som aldrig borde ha avverkats, djungelpromenader genom svårframkomliga ungskogar.

De sista gammelskogarna avverkas i rekordfart medan länsstyrelsen saknar pengar för att skydda. Stämningen bland deltagarna växlar mellan djup pessimism och kampvilja trots allt. Marschen mot ett samhälle där allmänintresset är maktlöst mot det privata vinstintresset måste brytas. Men då behövs en ny regering! 

Miljöpartiets gamla paroll ”Vi lovar inte guld men gröna skogar” är aktuellare än någonsin.

Richard Holmqvist

För knappt ett år sedan skrev Göran Greider, apropå att regeringen sagt ja till Förbifart Stockholm: ”Regeringen är ingen miljöregering. Beslutet går exempelvis emot Naturvårdsverkets linje, där man menar att det strider mot miljöbalken. Hur länge till ska Andreas Carlgren få kallas miljöminister, när han på område efter område väjer för miljöinsikterna?”

I ett brev till ledarsidan funderade jag vidare över frågan hur man ska förstå fenomenet Carlgren. Jag föreslog att Carlgren är en modern upplaga av Henrik av Navarra, han som för drygt 400 år sedan övergav sin tro för att kunna bli kung av Frankrike, därvid uttalande de bevingade orden ”Paris är väl värt en mässa”? Miljön i Rosenbad är i alla fall trevlig, verkar han tänka.
En gång i tiden stod Carlgren och höll tal på Sergels torg mot Kungshattsleden, som efter avslag döptes om till Västerleden, som efter avslag döptes om till Förbifart Stockholm. Därför har jag brukat försvara Carlgren mot svekanklagelser och hävdat att han nog är den bästa vi kan få i en borgerlig regering. Innerst inne, brukade jag säga, står nog Carlgren på vår sida. Det var då det. Nu har samme Carlgren varit med och beslutat om att just den trafikled, som han själv bekämpat, ska byggas. Sveket är uppenbart.
Värmen i Rosenbad gick inte att motstå, miljösamvetet var lättare att hantera.

Ändå undrar jag om inte hans narraktiga uppträdande när han försvarar de många miljösveken i själva verket är ett rop på hjälp. Argumenten är ju så absurda. Det går för långsamt att nå miljömålen, brukar han säga, därför måste vi sänka anslagen. Just nu: Byggandet av Förbifart Stockholm kommer att trolla fram önskebilarna som inte pyser ut något skadligt alls. Bristen på förnuft är så uppenbar att det måste finnas ett dolt budskap. Jag är gisslan, kom och hjälp mig, ropar han kanske. Kanske samvetet spelar honom ett spratt, kanske en oemotståndlig kraft tvingar honom att till sist göra sig så löjlig att han får sparken av kompisarna i Rosenbad? Han testar gränserna, möjligen når han dem någon gång. ”

Nu verkar det vara klart att regeringens gränser för hur en miljöminister får bete sig är hur vida som helst. Han har gjort det igen! Mannen som gjort mer för att nedrusta svensk miljövård än någon annan har skrivit en artikel i Svenska Dagbladet idag 2010-07-10 där han helt enkelt blåljuger. Det enda som är sant i hans artikel är att centern åstadkommer resultat. Naturligtvis nämner han inte att resultatet är skadligt!

Aldrig har någon ljugit så högljutt och ogenerat i svensk politik. Skillnaden mot tidigare lögnare är så stor att han helt enkelt representerar ett nytt fenomen, den poserande lögnaren! Och nu står det klart att bara väljarna kan avsätt honom. Måtte det ske!

Richard Holmqvist

Här kommer en veckogammal rapport från den träff som våra kamrater i Älvdalen hade ordnat på fjällstationen i Grövelsjön. Ett femtontal deltagare fick veta mer om livet i vår jättestora och glesbefolkade kommun i nordvästra hörnet av Dalarna med framförallt Norge som närmaste granne. Vi som bor i Siljanstrakten eller längre söderut fick lite nyttig påminnelse om hur vardagen ter sig fyra mil till affären, sju till närmaste stafettläkare och nitton till sjukhuset. Problemen med skolnedläggningar i Falun ter sig lite futtiga i jämförelse!

Men, som någon påpekade, ni har ju valt att bo mitt naturen, ni har ju gjort ert livsval, nu får ni väl stå ert kast! Å andra sidan, många är födda här uppe och sett hur samhället gradvis koncentrerat alla sina resurser till de tätt befolkade delarna av länet. De har inte alls gjort några val, bara blivit allt mer övergivna.

Ja, vad har vi råd med, kan vi hitta kreativa lösningar? Vad är samhällets ansvar, vad är individens?

Fotografen, färdledaren och biträdande fjällstationschefen Anders Dahlin visade fantastiska bilder från naturen i Grövelsjön och berättade om hur just Grövelsjön inriktat sig på den hänsynsfulla formen av turism, den som inte förstör det man vill erbjuda. Stationschefen Charlie Ekberg berättade om fjällstationens konsekventa satstning på ekologisk turism, ekologiskt boende med myrvärme, kompostanläggning och KRAV-märkt mat. Renskötaren Peter och hans fru Helena berättade om livet i Sveriges sydligaste sameby och gav underlag för en livlig och nyanserad diskussion om hur relationen mellan rovdjur, framförallt björn, och samer skulle kunna hanteras.

Vi hann också med en liten vandring till ett samiskt boställe med två kåtor, den ena för två kor.

Ett väldigt stimulerande tillfälle att träffa partikamrater under former som inbjöd till diskussioner med stor frihet! Till höjden i samtalet bidrog inte minst den storslagna utsikten genom fönstret. De ovanligt tydliga spåren efter istidssjön för ca 10000 år sedan gav inspiration till att tänka i ett längre tidsperspektiv, de farande skuggorna över fjällheden bidrog till att tänka fritt.

Eniga deltagare ville ha flera möten av detta slag i framtiden!

Richard Holmqvist

Falun har fått VM på skidor, något som vi inte hoppats på.
I alla upptänkliga beslutsorgan har vi satt oss emot att Falun skulle ansöka att få VM på skidor. Skälen är förhoppningsvis välkända. Men vi har inte fått majoriteten med oss, så sista förhoppningen var att någon annan av de sökande skulle få uppdraget.
Men i torsdags blev det klart. Det blev Falun. Snopet! Men nu är frågan avgjord och det är bara att gratulera våra ”motståndare” till en skickligt genomförd kampanj.
Nu börjar nästa fas, att genomföra arrangemanget på bästa möjliga sätt.
För det första ska evenemanget genomföras miljömässigt exemplariskt. Här finns massor att göra. Minimera transporterna, gör dem som ändå ska göras med bästa möjliga teknik, servera kravodlad mat, ta stor hänsyn till naturen mm mm.
För det andra gäller det att VM blir ekonomiskt självbärande. Inga skattepengar ska behöva tillföras. Övrig kommunal verksamhet ska inte behöva spara in någonting alls, trots att de förmodade vinsterna inte kommer förrän efteråt.
Naturligtvis ska det sportmässiga också bli en succé. Men det har nog arrangörerna redan fullt fokus på.
Richard Holmqvist

Läser i Aftonbladet om den blinde 90-åringen, Veikko Virtanen, som kom från Finland på 60 talet och som nu glömt sin svenska på ålderns höst. Han vill komma till ett äldreboende där han förstår vad personalen säger, men nekas av Vaxholms kommun. Att se till att en gammal människa får tillgång till personal som pratar deras modersmål är en viktig angelägenhet för kommunerna. De som kom hit under den stora arbetskraftsinvandringen på 60 och 70talet börjar nu bli gamla och behöver vård. Det är upp till oss alla att bevaka att de får möta personal som de kan kommunicera med. Vi måste alla hjälpas åt att så sker! I Falun finns gott om personal inom vården som talar en rad olika språk – se dem som den resurs de är – så att vi slipper skämmas med historier som den ifrån Vaxholm!
tycker Inger Olenius